John Ajvide Lindqvist är en av mina favoriter och jag gillar hur han drar in det hemska i den svenska idyllen. Mina favoriter är Lilla stjärna och Låt den rätte komma in. Hanteringen av odöda är sådär. Visst är det skrämmande med att alla döda vaknar upp på kyrkogårdarna men jag blir inte riktigt lika berörd som i de andra böckerna av Lindqvist.
Visst är det kusligt med Elias och att Mahler tar med honom hem men jag vet inte. Som skräckbok får den godkänt, inte mer.
Läs om du gillar zombies som springer runt i Stockholm.
Förlag: Ordfront
Finns att köpa: Bokus och CDON
Det här var första boken i min 3 på 3 hos Pocketlover. De andra två i skräcktemat är Doctor Sleep och Pride and Prejudice and Zombies. Sen har jag ett kärlekstema också: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, The Patchwork Marriage och Synda.
Jag trodde att jag skulle sluka och älska Charlie Higsons The Enemy för den verkar ju ha allt. Zombies, England och lite Flugornas herre-tema. Men nä.
För ett par veckor sedan var det meningen att jag skulle se World War Z men av diverse anledningar så hade biografen tydligen något problem med att visa filmen så det blev ingen Brad Pitt och zombies. Men. Jag har i alla fall läst ut boken nu! Det är en lite mer annorlunda zombiebok eftersom allting i den berättas i efterhand och består av intervjuer med människor som har överlevt zombiekriget. Jag vet inte riktigt vem Brad Pitt är tänkt att vara från boken men jag får väl veta det sen när jag ser filmen i december (har förhandsbokat den på CDON).
Nu har jag läst den sista delen i Carrie Ryans dystopizombietrilogi. Jag tycker fortfarande att första boken var allra bäst men som helhet gillar jag serien. Det är lite jobbigt att det är en ny huvudperson i varenda en men det gör inte så mycket i det stora hela. Alla personer är ju länkade till varandra på något sätt.
Jag har sett framemot att läsa den här länge och till slut så köpte jag den som e-bok hos Adlibris. Den ska handla om zombier i skärdgårdsmiljö. En sån där handling som är typisk Lindqvist och som han i vanliga fall gör riktigt bra. I det här fallet når det inte riktigt ända fram till mig. Jag vet inte varför men jag blir inte lika skrämd som jag har blivit tidigare. Inte heller får jag samma obehagskänslor som jag fick efter Lilla stjärna och Låt den rätte komma in.
Då har jag läst mitt första seriealbum (bortsett från Batman Year One men den var så dålig så jag orkar inte slösa energi ens på recensera den). Jag började kolla The Walking Dead via Netflix när sambon var bortrest och jag blev helt fast. Blev biten av någon zombiefluga som resulterade i att jag läste det mesta i zombieväg och beställde hem det mesta i zombieväg. Allt är dock inte utläst än. Men nu i årets första beställning beställde jag hem de två första albumen i serien och medan A lekte lite förnöjsamt med Pingu och gänget läste jag ut första albumet. Det gick väldigt fort vilket förvånade mig.
Carrie Ryans De dödas strand är fortsättningen på De vassa tändernas skog. Jag tyckte mer om DVTS än DDS men jag kommer inte riktigt på varför. Det här känns lite som en typisk mellanbok i en trilogi (och 
Jag har väntat och funderat när jag skulle ta itu med Exit Kingdom. Jag ville inte att den skulle ta slut men samtidigt ville jag läsa den. Alden Bells första bok, I dödsskuggans land, älskade jag och förberedde mig på att Exit Kingdom skulle vara lika häftig. Sorgligt men sant så är den inte det. Jag började läsa med en iver som sakta rann ut. Visst, det är intressant att det är Moses som är huvudperson och jag såg framemot att läsa om honom och hans bror och vad de hade varit med om före de träffade Temple. Men jag saknar något. Det berör mig inte på samma sätt som förra boken.
En av böckerna på min 
Books on my mind 